Djungelboken

De flesta människor i allmänhet, och barn i synnerhet, har hört talas om den fantastiska Djungelboken som skrevs 1894 av den engelska författaren Rudyard Kipling. Det många troligtvis missar nuförtiden är att själva boken från början består av en samling olika berättelser om pojken Mowgli, men också om olika djur i den indiska djungeln där handlingen i dessa berättelser utspelar sig.

Djungelns lag

Det finns många spännande element i dessa sagor och en hel del tolkningsmöjligheter. Vid första anblicken finns det förstås en rad mer eller mindre kända antropomorfa djur som närmast representerar olika sorters människotyper. Den godmodige och hjälpsamme björnen Baloo samsas med den kloke och eftertänksamme pantern Bagheera, och Shere Khan är förstås den onde och sluge tigern som sätter skräck i både människor och djur.

Människopojken Mowgli spelar en central roll och teman som att bli övergiven och uppfostrad av en flock av vilda vargar utforskas ingående samt den stora genomgående anknytningen till tanken om djungelns lag. Utlämnad åt elementen får Mowgli lära sig att anpassa sig till livet i djungeln och följa dess lagar för att överleva. Ofta återkommande problemställningar i de olika sagorna handlar om hur dessa djur går igenom prövningar som vi människor kan känna igen oss i som att följa regler, hålla ordning samt att respektera auktoriteter. Många litteraturforskare har dock genom åren reflekterat över berättelsernas något laglösa natur och hur djuren närmast rebelliskt prövar förhållandet mellan kaos och ordning.

Berättelsernas genomslagskraft

Dessa sagor har en nästintill magisk genomslagskraft eftersom de också tar upp människors och djurs godhet och väldigt ädla kvalitéer som mod, uthållighet, lojalitet och integritet. Trots att en del karaktärer bryter lagar och fattar en del mindre genomtänkta beslut så har berättelserna nästan en sedelärande ton. Dessa egenskaper och kärleken till familjen – hur den än ser ut – samt förhållandet till naturen ger Djungelboken den tidlösa dimension som bara en riktigt klassiker besitter.

Den enorma popularitet som Djungelboken har haft sedan slutet av 1800-talet beror främst på att den tryckts i olika upplagor och även senare filmatiserats i omgångar. 1895 utgavs dessutom volym nummer två kallad The Second Junglebook. I modern tid har stoffet använts i såväl animerade filmer som storslagna Hollywood produktioner. Materialet har dessutom blivit musikal och Djungelboken har också blivit spel:klicka här för att testa Jungle Books spelautomaten från Yggdrasil samt säljs fortfarande i leksaksformat och som tryck på exempelvis barnkläder.

Djungelboken har också kritiserats i omgångar för att spegla den imperialism som hägrade när berättelserna skrevs. Kipling har anklagats för att spegla ett samhälle där vissa människor ansågs underordnade andra. Kipling spenderade de första sex åren av sitt liv i Indien innan familjen flyttade tillbaka till England. Oavsett vad man tycker om kontexten som dessa sagor föddes i kan man inte låta bli att tycka om dem. De har en sann klassikers alla attribut och vetskapen om att Kipling skrev dem till sin 6 åriga dotter som gick bort i lunginflammation 1899 gör dem ännu vackrare. En förälder som skriver sagor till sitt barn som blev så fantastiska att de bokstavligen lever sitt eget liv och fortfarande läses 124 år senare är en bedrift som väcker beundran.